Att vara tacksam...

För det jag har varit med och skapat är viktigt. Att inte vara bitter, det slukar energi.

Jag är tillräcklig som människa och om andra inte upplever att det räcker så är det deras problem.

Att stötta min äkta hälft när han har det jobbigt gör att jag känner ilska för behandlingen han får......biologiska band går aldrig att "städa" bort de måste man "göra upp" med och gå vidare. När den ena parten inte får bearbeta och gå vidare skapas det bitterhet och sorg. Det drabbas övriga i familjen av. I vår familj finns det fortfarande "jobbigheter" efter en viss person och nu måste jag säga det rakt ut....det känns skönt att ha fått bearbeta och avsluta den epoken. Att också förstå att bakom en "snygg" fasad kan det dölja sig både det ena och det andra. Klart så är vi inte utan minnen men vi brukar ta fram de minnen som är ljusa och glada för det är så vi vill minnas....Tänk att det kan gå så snabbt att en enda person kan förstöra för så många, usch vad jag hatar egoism. Nu låter jag hård men det är klart att det sköljer över oss ibland......vad gjorde vi fel???? Så därför vill jag idag minnas USA och min familj och vara tacksam över det jag faktiskt har kvar. Det känns helt rätt.