Idag kändes skidåkningen går väääldigt bra. 5 km avklarade på timmen ungefär. Hade härlig vind i seglen och det är soligt och varmt. Nu blir det en lugn eftermiddag med virkning av mormorsrutor och en välbehövlig vila.
Om ångest....ångest för hur livet kunde bli som det blev oavsett ur ett, positivt eller negativt perspektiv. Att inse att........du kan verkligen inte mena att du ska tro att du ska....igen springa ifrån dina röda stoppljus?!?!? Eva, nu får du skärpa dig. Men så skönt när ångesten släpper och jag inser att jag vill ta steget......igen. Steget att sätta gränser på ett konstruktivt sätt, känna mig nöjd med mig själv och det jobb jag faktiskt utför....varje dag. Beklämd blir jag dock när jag inser att, det inte riktigt blev som jag tänkt. Men jag har gett mig själv 2 år att "hitta rätt". Blev det här rätt? Ångest.....är jobbigt, ger magbesvär, högt blodtryck, känsla av håglöshet och en fruktansvärd trötthet. Meeeen jag tampas med att fokusera "bara" på att finna min egen hälsa och inte alla andras först eller tänka hur och när det är bäst att stampa ner foten. Trevlig helg!
Medan andra som är mer flitiga på att blogga, håller på, så har jag gjort en massa annat både roligt och tråkigt. Sedan Oktober har det ju hänt en del, mera snö, bildbevis finns, julen har kommit och gått och nu ser vi ljuset här uppe igen. Igår var solen framme och det var riktigt roligt att se. I vårt hus är vi just nu storkonsumenter på penicillin och hostmedicin. Sonen är inne på sin andra PC-kur som, peppar peppar, verkar fungera. Jag är hemma från jobbet, därför har jag tid "över", att sitta vid datorn annat än för att dokumentera det jag gör på jobbet. Min förkylning har klarat sig från Pc-beh, möjlgtvis för att jag är så sund och äter mycket vitaminer och mineraler eller.... Min make har varit ordentligt sjuk med lunginflammation och besvärlig hosta. Förhoppningsvis så är detta på tillbakagång och en ny vår väntar framför oss, hur den ser ut vet vi ju inte idag men önska och fantisera kan jag ju i alla fall omkring den. Lite insikt i vad jag (vi) fantiserar om kan ja...
Att det inte är sant.......Vad lätt det är att falla för saker och ting. Nu har jag drattat dit och känner mig sunkig inombords. Känns sviken och besviken på mig själv mest för att jag "kört på fel väg". Jag är inte värd det. Och så inser jag att livet inte alltid gör som jag vill, det gör egna krokar också. Tur därför att denna arbetsdag har gett mig att få göra rätt. Att få kännas behövd och uppskattad för den jag är och inte ett objekt.
Kommentarer